Park är ett substantiv som betecknar ett område avsatt för grönska, rekreation eller bevarande. Det är ett vanligt ord i stadsplanering och vardagligt tal och används för att beskriva allt från små stadsplatser till stora naturreservat.
Synonymer till park
- Trädgård
- Grönyta
- Lekplats
- Allmänning
- Parkområde
Trädgård
Trädgård betonar ofta planteringar och vård av växter, och används mer för privata eller formellt anlagda utrymmen än för en kommunal park. Familjen njöt av eftermiddagen i den blommande trädgården.
Grönyta
Grönyta är ett bredare och mer neutralt begrepp som fokuserar på att ytan är grön och vegetationsrik, ofta i planeringssammanhang. Kommunen reserverade flera grönytor för framtida stadsutveckling.
Lekplats
Lekplats är funktionellt och specifikt: det är en del av urbana parker avsedd för barns lek, och används oftare i informella sammanhang eller i föräldrainformation. Barnen sprang direkt till lekplatsen när de kom fram.
Böjningar av park
- Singular Obestämd: park
- Singular Bestämd: parken
- Plural Obestämd: parker
- Plural Bestämd: parkerna
Jag promenerade genom parken igår kväll för att få frisk luft.
Flera parker i staden har nyligen fått nya planteringar och belysning.
En liten park nära mitt hus fungerar som en mötesplats för grannar under sommaren.
Relaterade ord till park
Promenad
Promenad kopplas funktionellt till park eftersom parker ofta används för promenader och rekreation, och ordet beskriver aktiviteten snarare än platsen.
Träd
Träd är ett centralt element i de flesta parker; deras närvaro definierar miljöns karaktär och ekologi, från allé till skogspartier.
Gräs
Gräs är ofta det markskikt som möjliggör picknick, spel och rekreation i parker och är därför funktionellt nära knutet till begreppet.
Rekreation
Rekreation beskriver syftet med många parker: att erbjuda utrymme för vila, motion och sociala aktiviteter, och är därmed ett begreppsmässigt stödord.
Hur används ordet park?
Ordet används både konkret för fysiska platser och i bredare, ibland administrativa, sammanhang.
Bokstavlig användning
En park kan vara en offentlig grön yta i en stad avsedd för vila och lek.
Stadsplanerare beskriver ofta grönytor som parker när de planerar tillgänglighet och miljökvalitet.
Bildlig användning
I mer abstrakt eller teknisk betydelse kan park användas för att beskriva ett avgränsat område i ett system, till exempel “fordonsparkering” i en företagskontext, även om detta är mindre vanligt i vardagligt tal.
Det finns inga vedertagna idiomatiska uttryck med ordet som skiljer sig stort från dess konkreta betydelse; det används i regel ganska bokstavligt.
Ursprung
Ordet park kommer via germanska språk och franskt inflytande från medeltidens “parc” som betecknade inhängnat område för jakt eller uppfödning. Betydelsen har historiskt glidit från inhägnade jakthagar till öppna, ofta offentliga, rekreationsområden.
Vanliga frågor om park
Vad betyder park rent språkligt?
Park syftar främst på en grön yta avsedd för rekreation, bevarande eller estetik i urbana och rurala miljöer. Termen används både i vardagligt språk och i professionella sammanhang som stadsplanering.
Hur stavas park i pluralform?
Pluralformen är “parker” och bestämd form plural är “parkerna”. Denna böjning är regelbunden för många svenska substantiv av samma typ.
Vad är vanliga korsordslösningar för park?
Vanliga lösningar är: Trädgård (8 bokstäver), Lekplats (8 bokstäver) och Grönyta (7 bokstäver).
I korsord förekommer ofta närliggande begrepp och ibland förkortningar beroende på ledtrådens utformning.
Hur används park i stadsplanering?
I stadsplanering används park för att beskriva områden reserverade för grönska, rekreation och biologisk mångfald. Begreppet har betydelse för zonindelning, tillgänglighet och stadsmiljöns hälsa.