Förlåta betyder att avstå från vrede eller krav på vedergällning när någon har gjort fel. Det är ett verb och används ofta i samtal om relationer, moral och juridiska eller religiösa sammanhang.
Synonymer till förlåta
- Ursäkta
- Benåda
- Förbise
- Förbarma
- Låta gå
Ursäkta
Ursäkta är mer vardagligt och kan användas både för att be om ursäkt och för att förlåta mindre förseelser. Han ursäktade henne för det misstaget och livet gick vidare.
Benåda
Benåda är formellt och används ofta i juridiska eller historiska sammanhang när man avskriver straff eller straffpåföljd. Kungen benådade fången efter många år i fängelse.
Förbise
Förbise betonar handlingen att inte lägga märke till eller inte fästa vikt vid ett fel, snarare än en emotionell försoning. Hon beslöt att förbise de små felen för att bevara arbetsro.
Böjningar av förlåta
- Infinitiv: förlåta
- Presens: förlåter
- Preteritum: förlät
- Supinum: förlåtit
Han förlåter snabbt när det rör sig om små misstag.
Efter bråket förlät hon honom inte direkt utan behövde tid; till slut förlät hon honom och relationen återhämtade sig.
Att kunna förlåta kan vara en process som avslutas med att man säger att man har förlåtit någon och att man har förlåtit tidigare fel.
Relaterade ord till förlåta
Försoning
Försoning beskriver ofta processen eller resultatet där parter når enighet och lägger konflikter bakom sig, vilket ofta följer efter att någon blivit förlåten.
Medkänsla
Medkänsla är känslan som ofta gör det möjligt att förlåta; den hjälper en att förstå och ha överseende med andras misstag.
Ansvar
Ansvar relaterar till förlåta eftersom erkännande av ansvar från den som gjort fel kan underlätta att bli förlåten.
Förlåtelsekultur
Begreppet förlåtelsekultur rör de normer och värderingar i en grupp eller samhälle som påverkar hur lätt eller svårt det är att förlåta överträdelser.
Hur används ordet förlåta?
Ordet används både konkret och abstrakt i tal och skrift.
Bokstavlig användning
I vardagligt tal kan man säga att man förlåter någon för sen ankomst eller för en glömd födelsedag.
I juridiska eller religiösa sammanhang kan förlåta beskriva formella handlingar som benådning eller avskrivning av skuld.
Bildlig användning
I överförd betydelse kan förlåta användas om att “låta gå” av inte-fysiska bördor, till exempel att förlåta sig själv innebär att släppa skuld och skam.
Det finns inga etablerade idiom som avviker mycket från den grundläggande betydelsen, men verbet används ofta i uttryck som rör emotionell läkning och återupprättelse.
Ursprung
Ordet härstammar från äldre bildningar i nordiska språk där prefixet för- kombinerats med verbet låta i betydelsen “låta gå” eller “släppa”.
Betydelsen har historiskt utvecklats från att handla om att “låta något passera” till den moraliska och sociala handling som idag avses med att förlåta.
Vanliga frågor om förlåta
Vad betyder förlåta?
Att förlåta innebär att avstå från att hysa agg eller krav på vedergällning mot någon som har gjort fel. Det handlar ofta om en avsiktlig förändring i känslomässig inställning gentemot den andra personen.
Hur använder man förlåta i formellt språk?
I formella sammanhang används ofta alternativa ord som benåda när det gäller rättsliga eller officiella handlingar, medan förlåta är mer allmänt i etiska och religiösa diskussioner. Språket anpassas efter om kontexten är juridisk, religiös eller vardaglig.
Vad är vanliga korsordslösningar för förlåta?
Vanliga lösningar är: Förlåta (7 bokstäver), Ursäkta (7 bokstäver) och Benåda (6 bokstäver).
Dessa alternativ förekommer ofta i korsord där platsen och antalet bokstäver styr valet.
När är det svårt att förlåta?
Det är ofta svårare att förlåta vid upprepade överträdelser eller när skadan är allvarlig, särskilt om den ansvarige inte visar ånger. Processen kan vara längre och kräva samtal, tid och ibland professionellt stöd.