Bibel är ett substantiv (en) som betecknar en samling religiösa skrifter i kristendomen. Ordet används både i religiösa, historiska och kulturella sammanhang och är vanligt i såväl vardagligt som akademiskt språkbruk.
Synonymer till bibel
- Heligskrift
- Skrift
- Testamente
- Bibelsamling
- Kanon
Heligskrift
Heligskrift betonar textens religiösa auktoritet mer än ordet bibel, och används ofta i teologiska eller jämförande sammanhang.
Forskaren refererade till flera heligskrifter när han analyserade religiösa traditioner.
Skrift
Skrift är ett bredare ord som kan användas formellt eller informellt för alla slags texter, medan bibel specifikt syftar på den kristna samlingen av texter.
Hon studerade den gamla skriften noga innan seminariet.
Testamente
Testamente används ofta i sammanhang som rör delar av bibeln (Gamla och Nya testamentet) och har en mer juridisk eller avgränsad ton än bibel.
Mycket av diskussionen handlade om tolkningen av ett gammalt testamente.
Böjningar av bibel
- Singular Obestämd: bibel
- Singular Bestämd: bibeln
- Plural Obestämd: biblar
- Plural Bestämd: biblarna
Hon hittade en gammal bibel på vinden och läste kvällstidningens artikel om fyndet.
Bibeln har översatts till hundratals språk genom historien och används i många samfund.
Flera biblar från 1600-talet bevaras i museets samlingar och studeras av historiker.
Relaterade ord till bibel
Kanon
Kanon avser vilka texter som räknas som auktoritativa inom en religion, och är direkt kopplat till frågan om vilka skrifter som ingår i bibelns samling.
Testamente
Testamente pekar på de stora avsnitten (Gamla och Nya testamentet) och används för att specificera delar av bibelns innehåll och historiska indelning.
Evangelium
Evangelium syftar särskilt på de berättelser om Jesu liv i Nya testamentet och är därmed en central genre inom bibelns texter.
Bibelforskning
Bibelforskning är den akademiska disciplin som analyserar text, historia och tolkning av bibelns innehåll och kulturhistoriska betydelse.
Hur används ordet bibel?
Ordet förekommer i både konkret och bildlig betydelse.
Bokstavlig användning
I bokstavligt bruk hänvisar man till den fysiska volymen eller samlingen av religiösa skrifter.
En präst kan läsa ur bibeln under en gudstjänst, och en historiker kan citera en specifik passage från bibeln i sin forskning.
Bildlig användning
I bildligt språkbruk används bibel för att markera en auktoritativ källa eller en standard, till exempel när någon kallar en handbok för “branschens bibel”.
Denna metafor antyder hög trovärdighet eller referensvärde, även utanför religiösa sammanhang.
Ursprung
Ordet kommer via latinets Biblia och grekiskans biblia, som ursprungligen betyder “böcker” (plural av biblion).
Betydelsen har sedan medeltiden i de germanska språken specialiserats till att beteckna den kristna kanoniska samlingen av heliga skrifter.
Vanliga frågor om bibel
Vad betyder bibel?
Ordet bibel avser en samling heliga skrifter inom kristendomen och fungerar som religiös auktoritet för många troende. Begreppet används också i bredare kulturella och historiska sammanhang för att beskriva dessa texter.
Hur uttalas bibel?
Ordet uttalas vanligtvis [ˈbiːbɛl] på svenska, med betoning på första stavelsen. Uttalet kan variera något mellan dialekter men är allmänt igenkänt i denna form.
Vad är vanliga korsordslösningar för bibel?
Vanliga lösningar är: Heligskrift (10 bokstäver), Skrift (6 bokstäver) och Testamente (10 bokstäver).
Dessa synonymer förekommer ofta i korsord där man söker ett kortare eller mer beskrivande ord än bibel.
Är bibeln en historisk källa?
Bibeln används både som religiöst dokument och som historisk källa, men dess innehåll måste alltid kontextualiseras och jämföras med arkeologiska och andra skriftliga källor. Forskare skiljer ofta mellan teologisk betydelse och historisk information i bibeln.